Sydliga samer

Sydliga samer
Förningskorg.jpg

Stjärnmönster på botten av en förningskorg, ett hantverk som de sydliga samerna (och även yrkesgruppen sockenlappar), var kända för.


Sydliga samer,[1] de sydligaste samerna eller mellansvenska samer[2] var ett antal samiska grupper i Sverige som historiskt har bott utanför fjällvärden i Mellansverige (landskapen Dalarna exklusive Idre och Särna, Gästrikland, Västmanland, Uppland, Värmland, Södermanland, Närke). De var en delmängd av samer i Mellanskandinavien.[3] I begreppet sydliga samer inräknas ibland även icke-fjällsamer som bodde i Mellannorrland/övriga södra Norrland (Hälsingland, Medelpad, Storsjöbygden i Jämtland samt delar av Ångermanland). Gruppen är ej att förväxla med sydsamer som är fjällsamer i både Norge och Sverige och som traditionellt har talat sydsamiska.

En rad olika samiska grupper har levt helt eller delvis i mellersta Sverige och södra Norrland. Det var bland annat skogssamer utan skatteland och kustskogssamer (kustnära skogssamer utan skatteland), sjösamer och fjällsamer på vinterbete. Kustskogssamerna var mer mobila än skogssamerna, men befann sig vid kusten under sommaren. Förutom renskötsel, jakt och fiske kom en del sydliga samer att försörja sig som handlande, sjömän, soldater eller sockenlappar. Sockenlapparna var en specialiserad yrkesgrupp och härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper.

Under flera omgångar försökte svenska staten att fördriva de sydliga samerna.

Omkring år 1830 upphörde renskötseln nästan helt.[4][5] Så småningom uppgick de sydliga samerna i den svenska majoritetsbefolkningen, i samband med att sockenlappsinstitutionen upplöstes.[6][7] En av de sista sydliga samerna var Nils Erik "Nisse" Wahlman född 1861 i Stackbo och död 1947 i Överhärde i Valbo socken.[8]

Historia

Möjlig förhistoria

Under järnåldern fanns en jägar-samlarkultur i mellersta Sverige och Norge, som sträckte sig söderut till Dalarna ungefär över dagens sydsamiska område. Ett av de tydligaste spåren efter dem är de s.k. fångstmarksgravarna daterade mellan 200 f.Kr. och tidig medeltid. En del forskare betraktar dem som en samisk grupp,[9] andra som influerad av nordgermansk bondekultur,[10] medan andra ser deras etniska tillhörighet som omöjlig eller oviktig att definiera.[11]

På Kåtudden i Söderala socken finns två anläggningar, som har tolkats som en eventuell kåtatomt. Båda anläggningarna är runda och omgivna av vallar (som kan bildas när en torvkåta förfaller). Ena anläggningen är kol-14-daterad till senmedeltid, men det är svårt att avgöra om anläggningarna är lämningar efter kåtor då de inte har blivit arkeologiskt undersökta.[12]

Om det existerar någon koppling mellan de medeltida fångstmarksgravarna och 1600-talets sydliga samer är inte utrett.

Fördrivningar

En av de tidigaste dokumenterade fördrivningarna av södra Norrlands samer pågick ca 1646–52 i dåvarande Hudiksvalls län, bestående av landskapen Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland. Dåvarande landshövdingen Ivar Nilsson (Natt och Dag) befallde länsmännen att ombesörja deporteringen av samerna från Hälsingland. Förhoppningen var att allmogen skulle agera angivare och uppge var samerna uppehöll sig. På ett landsting 1652 beslutades att allmogen inte fick låta samer bosätta sig i Hälsingland eller Härjedalen. Om beslutet även gällde Gästrikland, eller om fördrivningarna var en del av en nationell kampanj, är oklart.[13]

År 1720 utfärdades en kunglig förordning om att alla samer utanför lappmarkerna skulle deporteras norrut, men redan 1723 förnyades förordningen. Landshövdingar och kronobetjänter i berörda områden söder om lappmarken fick ansvaret att ta reda på var samerna uppehöll sig tills de blev deporterade. De samer som inte kunde bevisa att de besökt gudstjänsten skulle gripas och sättas på straffarbete för "at låta leda sig til Guds kundskap".[14]

Historikern Peter Ericson benämner fördrivningarna av de sydliga samerna etniska rensningar.[15]

Olika grupper

De sydliga samerna, som främst levde utanför dagens renbetesområden, bestod av ett flertal olika grupper med olika näringar. Det som kännetecknar några av dessa grupper är i korthet:

Skogssamer (utan skatteland): Samer som var verksamma i skogslandskapet och därmed inte flyttade upp till fjällen sommartid, till skillnad mot fjällsamer. Belagda i skriftliga källor sedan 1600-talet.[16]

Kustskogssamer: Var mer mobila än skogssamerna, men befann sig vid kusten under sommaren. Begreppet är myntat av historikern Peter Ericson.[17][18] Ibland benämns kustskogssamerna skogssamer.[19]

Sjösamer (utan skatteland): Samer som levde i kustmiljöer och försörjde sig på jakt och fiske.[17]

Fjällsamer på vinterbete: Mestadels sydsamer som nyttjade områden i sydligare län för renbete vintertid. I Hälsingland bedrev fjällsamer renbete ända in på 1920-talet, om inte senare.[16][20]

Sockenlappar: En yrkeskategori som inrättades av svenska staten efter att fördrivningarna ca 1720-30 i huvudsak misslyckats. Härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper. En del samer deporterades till Storsjöbygden i Jämtland, och blev där etablerade som sockenlappar.[16]

Sockenlappar

Huvudartikel: Sockenlapp
Dokument från 1730, undertecknad Fredrik I, där det framgår att sju samiska familjer "i nåden må efterlåtas så blifwa qwar med deras rehndiur uti de längst up i dahlarna ofwan Fahlun belägne socknar, til och derstädes genom deras arbete och slögder sökia sit uppehälle".

I många socknar vände sig allmogen till sina landshövdingar och bad om att få behålla "en eller annan lapp såsom nödiga och bekvämliga till åtskilliga hushållstarvor och slöjder". Ett antal samer i Dalarna vände sig också direkt till kungen och begärde att få stanna där "vi här tills vistande varit, som och att våra förfäders fäder härstädes äro födda och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här haft". Detta resulterade i ett kungligt beslut i november 1730 där det framgår att de fick bli kvar i socknarna norr om Falun och där bedriva renskötsel. Villkoret var att de "derstädes genom deras arbete och slögder sökia sit uppehälle" och att de inte ägnade sig åt illegal jakt.[21][22][23]

Samerna skulle fortfarande fördrivas från dåvarande Västernorrlands län, omfattande nuvarande Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. År 1735 fick befolkningen i vissa socknar inom dåvarande Västernorrlands län tillstånd av Fredrik I att "behålla 1 eller 2ne par lappfolk till att betjäna allmogen". Samerna fick stanna om de tog anställning som sockenlappar. En viktig del av deras verksamhet blev hästslakt och kastrering, som bönderna inte ville utföra själva.[24][22][23]

Till en början levde sockenlapparna som en seminomadisk grupp, men på slutet av 1700-talet skulle de bofastgöras med tvång. Som ett resultat av fördrivningarna och sockenlappsinstitutionens inrättande tvingades en del sydliga samer att slå sig ned i Storsjöbygden i Jämtland som sockenlappar, men de behöll kontakten med samerna i mellersta Sverige. En del sockenlappar hade ett helt annat ursprung, och rekryterades från sydsamiska familjer eller majoritetsbefolkningen.[24]

Näringar

De sydliga samerna anlitades flitigt för att tillverka tenntråd. Den äldre tenntråden var mycket grövre än dagens, vilket denna kjolsäck från Svärdsjö socken i Dalarna visar.

De sydliga samerna var kända för sina hantverk som bland annat bestod av rotkorgar, hornarbeten, nottögor (ofta till fiske) och tenntråd. Bröd- och förningskorgar var mycket vanliga i mellersta Sverige. Samerna kunde även tillverka selbågar och -knän.

Många sockendräkter i Hälsingland och Dalarna har än idag tenntrådsbroderade kjolsäckar. Ursprungligen var det samer som tillverkade tenntråd, som de drog genom dragskivor av renhorn och sedan spann runt en tråd eller motsvarande.[25] Kjolsäckarna hade ofta färgglada tygapplikationer och det var några millimeters marginal mellan applikationskanterna och tenntråden.[26]

I samband med sockenlappsinstitutionens inrättande omkring år 1730 institutionaliserades de traditionella samiska hantverken.

Språk och språkrester

På 1770-talet upptecknade Petrus Holmberger över 1600 ord från ett lokalt samiskt språk som talades av samer i Valbo utanför Gävle. En omfattande studie av ordlistan genomförd av Lars-Gunnar Larsson, professor emeritus i finsk-ugriska språk, visar att den har drag av flera andra samiska språk, men skiljer sig från samtliga. Ordlistan visar även att de sydliga samerna var väl integrerade i området och funnits där under en lång tidsperiod.[27]

Toponymer

Toponymer (ortnamn) kan lära oss mer om den samiska närvaron i äldre tid. Ofta sätter den samiska närvaron spår i form av toponymer med förleden "lapp", och är namn som samiska boställen ofta gavs. En slagning i ISOF:s ortnamnsregister ger följande resultat:förtydliga]

  1. Västernorrlands län: 829 ortnamn
  2. Gävleborgs län: 298 ortnamn
  3. Kopparbergs län: 232 ortnamn
  4. Västmanlands län: 73 ortnamn
  5. Värmlands län: 68 ortnamn
  6. Södermanlands län: 46 ortnamn
  7. Örebro län: 14 ortnamn
  8. Uppsala län: 14 ortnamn

Ett flertal andra sydligare län har också lapp-toponymer, men längre söderut har namnen sällan en direkt samisk anknytning och är mer svårtolkade. I före detta Kopparbergs län (nuvarande Dalarnas län) har en klar majoritet av alla ortnamn (som identifierats som samiska) en direkt samisk anknytning, och vilka toponymer som saknar detta är ofta uppenbart. ISOF:s ortnamnsregister är inte fullständigt och innehåller dubbletter, vilket sammanställningen ovan inte tar hänsyn till.[28]

Arkeologiska utgrävningar

Under åren 2017–18 genomförde Länsmuseet Gävleborg i samarbete med Gaaltije och Kåsjö-Stene amatörforskarlag en arkeologisk undersökning av en sockenlappsk boplats på Lappatäkta i byn Stene, Järvsö socken (RAÄ Järvsö 1109). Totalt registrerades 130 fyndposter och man lätt undersöka lämningarna efter boningshuset och en jordkällare.[29][30]

Boningshuset var en enkelstuga på åtta gånger sex meter med förstuga, kammare och storstuga. Ett tiotal kritpipor från 1700-talet tillverkade i Stockholm och Falun visar på tobakskonsumtion och bössflinta till ett flintbössgevär visar på jakt. Två mässingsfingerborgar, två glasknappar eller -pärlor och ett nystan av bly och tenn är sannolikt spår efter textilproduktion. Ett annat fynd var en 2,5 kilos kanonkula.[30][31][32]

Vid lämningarna efter enkelstugan framkom 622 benfragment från bland annat häst, nötkreatur, får/get, brunbjörn, svin, hjortdjur och gös. De flesta benfragmentet är matavfall att döma av vilka regioner benen kom ifrån. Hästkött var ingenting som allmogen i Järvsö konsumerade, men samerna behövde inte följa samma sociala regler. Inom den samiska religionen hade björnen en speciell betydelse, vilket inte minst framkommer i en uppteckning från 1770-talet av en samisk björnvisa i Gästrikland. Endast ett björnben framkom, ett språngben från foten. Björnbenet är därmed inte matavfall. De sydliga samerna var ofta anlitade som rovdjursjägare.[33][32][30]

Strax intill husgrunden i enkelstugans kammare påträffades 2017 ett hjärtformat hänge i mässing med en kedja. Arkeologen Inger Zachrisson menar att hänget troligen suttit på en samisk trumma, eller använts som en visare till en trumma. Hänget har stora likheter med ett trumhänge Ernst Manker ritat av. Det var strax intill hänget björnbenet påträffades. Om fynden hör ihop är oklart.[32] 2018 hittades ytterligare ett hänge.[34]

I stugan bodde ursprungligen sockenlappen Julius Andersson och hans hustru Brita Clementsdotter. Senare tog deras måg Nils Andersson över tjänsten som Järvsös sockenlappar och flyttade in i stugan. Nils var renägare, och stämdes 1790 av ett antal bönder för att hans renar orsakat ekonomisk skada.[32]

Samtliga byggnader såldes 1813, efter Nils Anderssons död, på auktion. Då såldes en stuga, ett härbre, en källarbod, ett vedlider samt ett hemlighus.[32]

År 2019 meddelade Gävleborgs läns museum att en ny utgrävning påbörjats av ett annat sockenlappsboställe i Järvsö socken.[35] Utgrävningen är en del av ett projekt kallat Det delade landet. Samisk historia och mångkulturalitet före det moderna.[36]

Se även

Referenser

  1. ^ https://books.google.se/books?id=OqXYAAAAMAAJ&q=Lars-Gunnar+Larsson++sydligaste+samer&dq=Lars-Gunnar+Larsson++sydligaste+samer&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj32pGghLfkAhXz6aYKHX-PD0AQ6AEIMDAB 
  2. ^ Svanberg, Ingvar (1981). Sockenlappar: En etnologisk studie av bofasta samer och derasnomadiska förfäder i mellansverige. Etnologiska institutionens småskrifter 31,Uppsala 
  3. ^ Zachrisson, Ingrid, et al (1997). [https://s3.amazonaws.com/academia.edu.documents/32776959/Jarnalder_fjell.pdf?response-content-disposition=inline%3B%20filename%3DYngre_jarnalder_i_fjalltrakterna._In_I..pdf&X-Amz-Algorithm=AWS4-HMAC-SHA256&X-Amz-Credential=AKIAIWOWYYGZ2Y53UL3A%2F20190904%2Fus-east-1%2Fs3%2Faws4_request&X-Amz-Date=20190904T105914Z&X-Amz-Expires=3600&X-Amz-SignedHeaders=host&X-Amz-Signature=a05c9473880ebf4e4c39709efb860a572e59ae781e55a70ea96b99f644556d48 Möten i gränsland;Samer och germaner i Mellanskandinavien]. https://s3.amazonaws.com/academia.edu.documents/32776959/Jarnalder_fjell.pdf?response-content-disposition=inline%3B%20filename%3DYngre_jarnalder_i_fjalltrakterna._In_I..pdf&X-Amz-Algorithm=AWS4-HMAC-SHA256&X-Amz-Credential=AKIAIWOWYYGZ2Y53UL3A%2F20190904%2Fus-east-1%2Fs3%2Faws4_request&X-Amz-Date=20190904T105914Z&X-Amz-Expires=3600&X-Amz-SignedHeaders=host&X-Amz-Signature=a05c9473880ebf4e4c39709efb860a572e59ae781e55a70ea96b99f644556d48 
  4. ^ Sockensamerna del 2, Sameradion och SVT Sápmi 2015-11-17
  5. ^ Brändström, Fredrik (29 december 2003). ”Sockenlappar”. Populär historia. Arkiverad från originalet den 7 november 2014. https://web.archive.org/web/20141107014101/http://www.popularhistoria.se/artiklar/sockenlappar/. Läst 29 december 2003. 
  6. ^ Lundmark, Lennart. ”Lappmarksgränsen och renbetesrätten” (pdf). lennartlundmark.se. http://www.lennartlundmark.se/internt/lennart.nsf/doc/004886DF/$FILE/NordmalingIII.pdf. 
  7. ^ Skogssamerna i de mellansvenska skogarna, samer.se 2012-11-12
  8. ^ ”Friskt folk sover på granrisbädd”. Svenskt porträttarkiv. https://porträttarkiv.se/details/ciLMGSqrYjAAAAAAAAAOrQ. Läst 1 september 2019. 
  9. ^ Zachrisson, Inger (2010). Samer som "de andra", samer om "de andra" : identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. sid. S. [107]–122 : ill.. http://libris.kb.se/bib/12047716. Läst 2 september 2019 
  10. ^ Baudou, Evert (1987). ”Samer och germaner i det förhistoriska Norrland : en kritisk översikt över 10 års forskning”. Bebyggelsehistorisk tidskrift: sid. 1987:14, s. 9–23 : ill. http://libris.kb.se/bib/3251575. Läst 2 september 2019. 
  11. ^ Bergstøl, Jostein (1997). Fangstfolk og bønder i Østerdalen : rapport fra Rødsmoprosjektets delprosjekt "marginal bosetning". Varia / Universitetets Oldsaksamling. Universitetets Oldsaksamling. http://libris.kb.se/bib/7487092. Läst 2 september 2019 
  12. ^ Wennstedt Edvinger, Britta (2005). Samer på Kåtudden i Järvsjön? Datering av en eventuell kåtatomt i Söderala sn, Hälsingland. http://www.arkeologicentrum.se/sites/default/files/rapporter/JA15_Katudden.pdf 
  13. ^ Helsingerunor. 1921. sid. 70f 
  14. ^ Anders Anton von Stiernman, red (1775). Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar &c. angående Sweriges rikes commerce, politie och oeconomie uti gemen, ifrån åhr 1523. in til närwarande tid. Uppå hans kongl. maj:ts nådigesta befallning giord af And. Anton von Stiernman. : ... =Stockholm. 1-6. 1747-75=. [Del 6, Sjette del. Stockholm, tryckt hos Peter Heszelberg 1775.]. sid. 528-529. https://libris.kb.se/bib/2441169. Läst 2 september 2019 
  15. ^ Ericson, Peter (31 mars 2017). ”ETNISK RENSNING 1720: bevis i Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman (Skara, 1760).” (på sv-SE). SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/04/01/etnisk-rensning-1720-bevis-i-swea-rikes-ecclesiastique-wark-i-alphabetisk-ordning-sammandragit-utur-lag-och-forordningar-privilegier-och-resolutioner-samt-andra-handlingar-af-sven-wilskman-skar/. Läst 2 september 2019. 
  16. ^ [a b c] ”Samer i historien”. ohtsedidh.se. https://ohtsedidh.se/laes-mer/samer-i-historien/. Läst 2 september 2019. 
  17. ^ [a b] ”Sydsamisk historia i ny tidning | Intervju med Peter Ericson” (på sv-SE). samefolket.se. https://samefolket.se/sydsamisk-historia-i-ny-tidning/. Läst 28 augusti 2018. 
  18. ^ Ericson, Peter (9 oktober 2017). ”KUSTSKOGSSAMER – definition m.m.” (på sv-SE). SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/10/09/kustskogssamer-definition-m-m/. Läst 2 september 2019. 
  19. ^ Eriksson, Katarina, Persson, Maria & Ulfhielm, Bo (2007). Arkeologisk forskningsöversikt över Gävleborgs län. Länsmuseet Gävleborg. sid. 136-137. http://lansmuseetgavleborg.se/Content/76911/xlmrapport2008-05.pdf. 
  20. ^ Wenntedt Edvinger, Britta & Ulfhielm, Bo (2004). Samer i Hälsingland. Länsmuseet Gävleborg. sid. 11. http://lansmuseetgavleborg.se/Content/76945/xlmrapport2004-06.pdf. 
  21. ^ Länsstyrelsen i Kopparbergs län. Landskansliet vol. D I a:14 (Uppsala landsarkiv). 13 november 1730.
  22. ^ [a b] Svanberg, Ingvar (1999). Hästslaktare och korgmakare : resursutnyttjande och livsstil bland sockenlappar. http://libris.kb.se/bib/7772147. Läst 2 september 2019 
  23. ^ [a b] Skielta, Anna. ”Okända skogsamer - Samer.se”. www.samer.se. http://www.samer.se/4049. Läst 2 september 2019. 
  24. ^ [a b] Ericson, Peter (27 januari 2018). ””Sockenlappar” ”Del femtitretton” – ”Det betyder I N T E sydliga samer.”” (på sv-SE). SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/01/27/sockenlappar-del-femtitretton-det-betyder-i-n-t-e-sydliga-samer/. Läst 31 augusti 2019. 
  25. ^ ”Hantverk och slöjd”. www.ohtsedidh.se. https://www.ohtsedidh.se/laes-mer/hantverk-och-sloejd/. Läst 31 augusti 2019. 
  26. ^ ”Tenntrådsbroderade kjolsäckar” (på sv). digitaltmuseum.org. https://digitaltmuseum.org/list/bgKu. Läst 2 september 2019. 
  27. ^ Larsson, Lars-Gunnar (2018). Per Holmberger och sockenlapparnas språk. Acta Universitatis Upsaliensis. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-336640. Läst 31 augusti 2019 
  28. ^ ”Ortnamnsregistret”. www4.sprakochfolkminnen.se. http://www4.sprakochfolkminnen.se/NAU-ortnamn/index.htm. Läst 2 september 2019. 
  29. ^ ”Utgrävning i Järvsö – lämningar efter sockenlappar” (på sv). helahalsingland.se. 15 juni 2017. https://www.helahalsingland.se/logga-in/utgravning-i-jarvso-lamningar-efter-sockenlappar. Läst 31 augusti 2019. 
  30. ^ [a b c] ”L1948:7930 Lägenhetsbebyggelse”. Fornsök. https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/713a0bf5-c327-4e74-a368-ef61d317228a. Läst 31 augusti 2019. 
  31. ^ Mårtensson, Magnus (2019). Samiska föremål : undersökning av fynd från ett 1700-talstorp i Järvsö. Riksantikvarieämbetet. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:raa:diva-5856. Läst 31 augusti 2019 
  32. ^ [a b c d e] Ulfhielm, Bo & Björck, Maria. Sockenlappens stuga. Arkeologisk undersökning av ett sockenlappsboställe i Järvsö, Hälsingland. Seminarium på Västmanlands läns museum 27 september 2017.
  33. ^ Svanberg, Ingvar (1984). ”Gästriklands sockenlappar”. Släkthistoriskt forum: sid. 19–23. 
  34. ^ Gävleborg, Arkeologi (fredag 29 juni 2018). ”ARKEOLOGI GÄVLEBORG: Utgrävning vid Lappatäkten i Järvsö”. ARKEOLOGI GÄVLEBORG. http://arkeologigavleborg.blogspot.com/2018/06/utgravning-vid-lappatakten-i-jarvso.html. Läst 31 augusti 2019. 
  35. ^ ”Visning av ett sockenlappboställe – Kalendarium – Länsmuseet Gävleborg”. lansmuseetgavleborg.se. http://lansmuseetgavleborg.se/Events/6775/Visning-av-ett-sockenlappbostalle. Läst 31 augusti 2019. 
  36. ^ ”Riksantikvarieämbetet”. fou-anslag.raa.se. http://fou-anslag.raa.se/raa/default.asp?goto=raa.A&eid=Nzk1QjA4MDQxMDc5NUMwODAwMTA3ODQyMDgwMzAwMDgwODE1Nzg3NDA0MDEwNzA4MDEwRjAyMDY1MQ==. Läst 31 augusti 2019.