Jättar och storhuvuden

Jättar och storhuvuden
Gigantes Barcelona.jpg

Jättar på stadsfestivalen La Mercè i Barcelona.


Jättar och storhuvuden (spanska: Gigantes y cabezudos) är en festivaltradition i främst Spanien och Portugal, där folk i processioner iklär sig antingen stora dockteaterhuvuden eller hela dockteaterkroppar i överstort format.[1] Huvudena är i regel av papier maché, medan de stora kropparna mest är formade av kläder i matchande utseende. Traditionen, som har sitt ursprung i Corpus Christi-firandet, finns även med varianter i bland annat Belgien och Brasilien.

Ursprung och spridning

Den första portugisiska Corpus Christi-processionen med gigantones e cabeçudos finns noterad från Évora år 1265.[2][3] Där inkluderades även ormen, demonen och draken, tre representanter för de utmaningar som Jesus Kristus har att bemästra.

Förutom på Iberiska halvön har traditionen, med vissa variationer, spritts till bland annat orter i Brasilien, Belgien och nordligaste Frankrike. I Brasilien är det främst i staden Olinda där traditionen med processionsjättar lever vidare. I Belgien och nordligaste Frankrike har processionsjättarna kombinerats med drakar, i en tradition som 2008 av Unesco valdes till världsarv.[4] Även i Katalonien är drakar en ofta förekommande ingrediens i processioner[5] och andra sammanhang (se trencadís av Antoni Gaudí och den nordkatalanska rugbyklubben Dragons Catalans).

Olika namn

spanska kallas de här två relaterade fenomenen gigantes y cabezudos, på portugisiska gigantones e cabeçudos och på baskiska erraldoi eta buruhandiak.

Den här traditionen är inte minst livaktig i de östra delarna av Spanien, och de syns ofta under både Valencias Falles-firande och vid de många stadsfestivalerna i olika delar av Katalonien.[6] Storhuvudena kallas här även för nans (dvärgar).[7]valencianska kallas begreppen gegants i cabuts, medan man i Katalonien (på katalanska) oftare ser dem beskrivas som gegants i capgrossos.

Gestalter

Jättar

Jättar i katalanska Lleida.
Bonecos i brasilianska Olinda.

Jättarna består i regel av ihåliga och ett antal meter höga figurer, med huvud och armar i papier maché och resten av kroppen täckt av tyg. Ramen är i regel av trä eller aluminium, och den täcks i sin helhet av jättens kläder. Armarna är i regel fasthållna och orörliga, oavsett att kroppen och huvudet kan vändas runt, styrd av bäraren inuti konstruktionen.

Bäraren har en sele på sina axlar, kopplad till jättens ram. Därmed kan jätten röra sig och delta i dans och andra processionsaktiviteter, till musik av en musikkår. Dansandet utförs i regel i par om två jättar, med en manlig jätte (spanska: gigante) och en kvinnlig jättinna (spanska: giganta).

Figurerna avbildar traditionellt olika arketyper kopplade till staden eller dess kultur/historia. Sådana exempel kan inkludera en borgare eller bondkvinna, eller historiska kända personer från trakten, inklusive någon kung, drottning, morer eller kristna ädlingar.

Storhuvuden

Storhuvuden är mindre figurer, i regel stora som en människa men med överstora, huvuden av papier maché. Huvudena bärs tillsammans med en matchande kostym. Personen som bär storhuvudet använder en av sina händer till att hålla det stora papier maché-huvudet på plats, medan den andra handen bär en piska eller grisurinblåsa. De två sistnämnda har traditionellt syftat till att skrämma barn eller unga kvinnor. Bäraren kan se rakt genom storhuvudet, bland annat för att kunna identifiera och jaga efter barn eller unga kvinnor, även om man ofta stannar upp för att lugna ett skrämt barn.

Även storhuvudena är utformade för att representera arketyper med koppling till trakten.

Gigantes y cabezudos

Gigantes y cabezudos är (förutom det spanska namnet på den här företeelsen) även en titel på en zarzuela från 1898, med musik av Manuel Fernández Caballero. Historien utspelas i Zaragoza och presenterar en samtida händelse, där den spanska armén återvänder från det katastrofala nederlaget i Kubanska självständighetskriget.

Berättelsen visas upp för publik under Zaragosas stadsfestival Fiestas del Pilar. Handlingen avslutas med en vild uppvisning av den regionala jota-musiken, där man koncentrerar sig på den sega och ihärdiga karaktären i det aragonska kynnet. Detta kynne jämförs här med de ständigt stridande jättarna och storhuvudena.

Galleri

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 augusti 2019.

Noter

  1. ^ (på franska) Nina et Viktoria à Barcelone. Flamma Editorial. 2009. https://books.google.se/books?id=s9vAbMO4M80C&pg=PT85. Läst 29 oktober 2019 
  2. ^ (på portugisiska) Festividades cíclicas em Portugal (2.). Publ. Dom Quixote. ISBN 9789722003353 
  3. ^ ”Giant Figures” (på engelska). Giant Figures. https://wepa.unima.org/en/giant-figures/. 
  4. ^ "Géants et dragons processionnels de Belgique et de France". unesco.org. Läst 29 oktober 2019. (franska)
  5. ^ ”The Festa Major of Vilanova i la Geltru” (på engelska). www.vilanovaturisme.cat. http://www.vilanovaturisme.cat/en/ciutat/What-to-Do/Festivals/Festa-Major. Läst 29 oktober 2019. 
  6. ^ Lladó, Oriol (2002) (på engelska). Bcn.youth. Pòrtic. sid. 39. https://books.google.se/books?id=mEZoWXp52lUC&q=gegants+i+capgrossos&dq=gegants+i+capgrossos&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiO_MKS38HlAhXn-SoKHYzKA78Q6AEIejAI. Läst 29 oktober 2019 
  7. ^ Hernandez, Jo Farb (2005) (på engelska). Forms of Tradition in Contemporary Spain. Univ. Press of Mississippi. sid. 69. https://books.google.se/books?id=Bgsq2W1hxr4C&pg=PA69. Läst 29 oktober 2019 

Externa länkar