Gunnar Björnstrand

Gunnar Björnstrand
Gunnar Björnstrand. Foto: Louis Huch.
Gunnar Björnstrand. Foto: Louis Huch.
FöddKnut Gunnar Johanson
13 november 1909
Stockholm, Sverige
Död26 maj 1986 (76 år)
Djursholm, Sverige
Aktiva år1931–1983
MakaLillie Björnstrand
(1935–1986; hans död)
Betydande roller
Fredrik Egerman i Sommarnattens leende
Jöns i Det sjunde inseglet
Tomas Ericsson i Nattvardsgästerna

Gunnar Björnstrand, 1940.

Knut Gunnar Björnstrand,[1] ursprungligen Johanson, född 13 november 1909 i Stockholm, död 26 maj 1986 i Djursholm,[1] var en svensk skådespelare.

Biografi

Gunnar Björnstrand var son till en skådespelande far, Oscar Johanson och Ella Mauléon samt halvbror till Eric Biuw och dotterson till Sven Wilhelm Mauléon. Efter teaterstudier för Julia Håkansson debuterade han 1933 på Hippodromteatern som Adam i Marc Conellys Guds gröna ängar.[2] Han kom in vid Dramatens elevskola 1933, samtidigt som Ingrid Bergman, Signe Hasso och kvinnan som blev hans maka för livet, Lillie Björnstrand.[3]

Efter examen 1935 fick de engagemang vid Svenska Teatern i Vasa där de tvingades leva under knappa omständigheter. Gunnar och Lillie Björnstrand återvände till Sverige efter två år i Finland. Det tog flera år för Gunnar Björnstrand att etablera sig som skådespelare och han hade svårt att försörja sig ekonomiskt på de småroller som erbjöds. Han spelade bland annat på Oscarsteatern och Nya teatern samt deltog i Riksteaterns turnéer.[2]

Björnstrands första stora filmroll var i Natt i hamn 1943, sedan följde större uppgifter i Sussie 1945 och Kristin kommenderar 1946. I slutet av 1940-talet blev Gunnar Björnstrand något av en sparringpartner till Nils Poppe i de omåttligt populära Bom-filmerna: Soldat Bom 1948, Pappa Bom 1949, Tull-Bom 1951 och Flyg-Bom 1952.

Hans mångåriga samarbete med Ingmar Bergman började redan under krigsåren då han medverkade i Spöksonaten på Medborgarhuset i Stockholm, och i Trämålning i Malmö. 1946 medverkade han i sin första Bergman-film Det regnar på vår kärlek. Genom sin medverkan i filmer som Gycklarnas afton 1953, En lektion i kärlek 1954, Sommarnattens leende 1955 och Det sjunde inseglet 1957 blev Gunnar Björnstrand internationellt känd. På 1960-talet gjorde han bland annat Såsom i en spegel, Ansiktet och Nattvardsgästerna med Bergman. Inspelningen av Nattvardsgästerna skapade en olustig stämning mellan de båda, och det tog många år innan de arbetade tillsammans igen.

Björnstrands kontrakt med Svensk Filmindustri gick ut under 1960-talet och blev inte förnyat. I stället gjorde han flera roller för tv-teatern, bland annat Konjander i Hittebarnet, Professor Higgins i Pygmalion och Hans nåd i Hans nåds testamente. Han gjorde succé i komedier på Vasateatern i Stockholm bland annat Garden Party, Plaza Svit och Hur andra älskar. På Vasan fick han också en favoritroll i Glädjespridaren, om en sjaskig, cynisk entertainer i Londons halvvärld. Han medverkade även i ett par filmproduktioner utomlands, bland annat huvudrollen i den italienska filmen Isola, och han var kontaktad av Fellini för en roll, som han avböjde på grund av språksvårigheterna.

I radio hade han bland annat huvudrollen i komediserien I plommonstop och paraply.

Björnstrand gjorde sin sista filmroll i Bergmans Fanny och Alexander 1982. Då var han redan märkt av sjukdom. Mer än tio år tidigare hade han drabbats av en stroke, som förlamat halva kroppen, och hade därför som gammal svårigheter med att lära sig sina repliker. Trots det hade han tidigare gjort en stor roll på Stadsteatern och med järnvilja sett till att åter lära upp både plastik och tal.

Björnstrand visade under sin långa karriär prov på en enastående bredd då han gjorde allt från lättsamma komedier till tung dramatik och originella karaktärstolkningar. Han gjorde över 100 filmer varav 17 med Ingmar Bergman.

Tilldelades Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning" 1981.

På 1950-talet konverterade Gunnar Björnstrand till den romersk-katolska kyrkan. Han är gravsatt på Katolska kyrkogården i Stockholm.[4]

Privatliv

År 1935 gifte sig Gunnar Björnstrand med skådespelaren Lillie Björnstrand (1913–1998) som senare blev målare och författare, de fick fyra barn tillsammans: Kristina (född 1941), Gabrielle (född 1947), Stefan (född 1949) och Veronica (född 1953).[5][6] Veronica Björnstrand är skådespelare som sin far, Gabrielle är kulturjournalist, redaktör och författare.

Filmografi i urval

Teater

Roller (ej komplett)

ÅrRollProduktionRegiTeater
1931ÅklagarenJohanson och Vestman
Karl Staaf
Eric MalmbergNya Intima teatern[7]
SchneiderTill polisens förfogande
Max Alsberg och Otto Ernst Hesse
Harry Roeck-HansenBlancheteatern[8]
1932MedverkandeShåbåten, revyLennart BernadotteNaima Wifstrand-teatern[9]
1934Kungens häroldSanningens pärla
Zacharias Topelius
Rune CarlstenDramaten
1935CooperHögsta vinsten
W. Somerset Maugham
Alf SjöbergDramaten
KavaljerenLedaren
Rudolf Värnlund
Rune CarlstenDramaten
ArthurLjuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Rune CarlstenDramaten
ValèreDen girige
Molière
Rune CarlstenDramaten
PolisenEtt drömspel
August Strindberg
Olof MolanderDramaten
En betjäntDen gröna fracken
Gaston Arman de Caillavet
Rune CarlstenDramaten
1936AktörEtt resande teatersällskap
August Blanche
Rune CarlstenDramaten
AlenbergHittebarnet
August Blanche
Rune CarlstenDramaten
Ferdinand UgglaGösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Rune CarlstenDramaten
1937Pastor MorellCandida
George Bernard Shaw
Rafael SteniusWasa Teater[10]
1940TalleyrandJag – Kungen
Brita von Horn
Dramatikerstudion[11]
GremioSå tuktas en argbigga
William Shakespeare
Sandro MalmquistOscarsteatern[12]/
Turné
1941EjbaekÄventyr på fotvandringen
Jens Kristian Hostrup
Nils JohannissonDramaten
ÖverstenEn spöksonat
August Strindberg
Ingmar BergmanMedborgarteatern[13]
1942PrivatdetektivenNatten till den 17 januari
Ayn Rand
Per-Axel BrannerNya teatern[14]
1943Kapten LoftMånen har gått ned
John Steinbeck
Harry Roeck-HansenBlancheteatern[15]/
Oscarsteatern[16]
Kommissarie RooneyArsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Torsten HammarénOscarsteatern[17]
FlygsergeantenRaid i natt
Terrence Rattigan
Per-Axel BrannerNya teatern[18]
1946MalvolioTrettondagsafton
William Shakespeare
Alf SjöbergDramaten
1947Harry BrockFödd igår
Garson Kanin
Per-Axel BrannerNya teatern[19]
1949VännenLeka med elden
August Strindberg
Mimi PollakDramaten
ValèreTartuffe
Molière
Alf SjöbergDramaten
Herrn från BellacApollo från Bellac
Jean Giraudoux
Alf SjöbergDramaten
1950Luka, fru Popovas betjäntBjörnen (Spektakel från sekelskiftet)
Anton Tjechov
Mimi PollakDramaten
LucienFruns salig mor (Spektakel från sekelskiftet)
Georges Feydeau
Mimi PollakDramaten
Alex MacColgie GibbsCocktailparty
T.S. Eliot
Olof MolanderDramaten
1951Ta hand om Amelie
Georges Feydeau
Hjördis PettersonIntiman[20]
1952Paul MiremontDen eviga kärleken
Armand Salacrou
Per GerhardVasateatern[21]
Jacquet S:rPappa, mamma, barn
André Roussin
Per GerhardVasateatern[22]
Sourab KayamI kväll i Samarkand
Jacques Deval
Per GerhardVasateatern[23]
1953BluntschliHjältar
George Bernard Shaw
Per GerhardVasateatern[24]
1954Storhertig Charles av KarpatienPrins på vift
Terence Rattigan
Per GerhardVasateatern[25]
George HendersonHustruleken
Louis Verneuil
Gösta CederlundVasateatern[26]
1955Kapten FisbyThehuset Augustimånen
John Patrick
Ingmar BergmanMalmö stadsteater[27][28]
JönsTrämålning
Ingmar Bergman
Ingmar BergmanMalmö stadsteater[29]
1957Archie RiceGlädjespridaren
John Osborne
Per GerhardVasateatern[30]
1959Miguel IberraFrestelse
Jacques Deval
John ZachariasNorrköping-Linköping stadsteater
1961BankirenTokan
Marcel Achard
Tom Dan-BergmanLilla Teatern[31]
1962TheseusHjälten
Alfred Werner
Sandro MalmquistUppsala stadsteater[32]
1964Reginald KinsaleMitt bedårande jag
Peter Ustinov
Gerda WredeVasateatern[33]
1966PontagnacFruar på vift
Georges Feydeau
Etienne GlaserStockholms stadsteater
1967John ClevesAlltid på en onsdag
Muriel Resnik
Kåre SantessonLilla teatern[34]
1969PhilipGarden Party
Alan Ayckbourn
Stig OlinVasateatern[35]
Sam Nash
Jesse Kiplinger
Roy Hubley
Plaza Svit
Neil Simon
Per GerhardVasateatern[36]
1971Frank FosterHur andra älskar
Alan Ayckbourn
Per GerhardVasateatern[37]

Bildgalleri

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Sveriges dödbok 1901–2009, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  2. ^ [a b] ”Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947”. Arkiverad från originalet den 17 januari 2015. https://archive.is/20150117070213/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/0043_0044-0022.jpg. 
  3. ^ Björnstrand, Lillie (1975). "Inte bara applåder". Stockholm: Tiden. länk. ISBN 91-550-1912-9 
  4. ^ Sök på gravar.se
  5. ^ BJÖRNSTRAND, K GUNNAR, skådespelare, Sthlm (forts) i Vem är Vem? / Stor-Stockholm 1962 / s 165.
  6. ^ Sveriges befolkning 1970, CD-ROM, Version 1.04, Sveriges Släktforskarförbund (2002).
  7. ^ ”Johanson och Vestman”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23214&pos=142. Läst 9 april 2016. 
  8. ^ ”Till polisens förfogande”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22093&pos=62. Läst 9 april 2016. 
  9. ^ Wifstrand, Naima (1962). Med och utan paljetter. Stockholm: Bonnier. sid. 115. länk 
  10. ^ Teater Musik Film: Teater i Finland”. Dagens Nyheter: s. 10. 11 februari http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-02-11/40/10. Läst 19 april 2016. 
  11. ^ http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-04-04/92/10. Läst 27 augusti 2015. 
  12. ^ ”Så tuktas en argbigga”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24682&pos=105. Läst 12 maj 2016. 
  13. ^ ”En spöksonat”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/en-sp%C3%B6ksonat. Läst 15 oktober 2015. 
  14. ^ 'Natten till den 17 januari' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. 19 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-19/49/11. Läst 15 augusti 2015. 
  15. ^ ”Månen har gått ned”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22218&pos=123. Läst 22 april 2016. 
  16. ^ Oscar Rydqvist (7 april http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-04-07/94/9. Läst 11 juli 2015. 
  17. ^ ”Arsenik och gamla spetsar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26035&pos=9. Läst 3 juni 2015. 
  18. ^ http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  19. ^ Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016. 
  20. ^ Ebbe Linde (6 oktober http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1951-10-06/270/8. Läst 6 mars 2016. 
  21. ^ ”Den eviga kärleken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14101&pos=460. Läst 5 maj 2016. 
  22. ^ ”Pappa Mamma Barn”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14152&pos=461. Läst 5 maj 2016. 
  23. ^ ”I kväll i Samarkand”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14105&pos=462. Läst 5 maj 2016. 
  24. ^ ”Hjältar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14108&pos=463. Läst 6 maj 2016. 
  25. ^ Ebbe Linde (18 september 1954). ”Prins på vift”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-09-18/253/9. Läst 22 augusti 2015. 
  26. ^ Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 12. 13 november http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-11-13/308/12. Läst 6 maj 2016. 
  27. ^ ”Tehuset Augustimånen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tehuset-augustim%C3%A5nen. Läst 15 oktober 2015. 
  28. ^ Sven Barthel (6 februari 1955). ”Ingmar Bergmans tehus”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-02-06/35/18. Läst 22 augusti 2015. 
  29. ^ ”Trämålning”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/tr%C3%A4m%C3%A5lning-1. Läst 15 oktober 2015. 
  30. ^ ”Glädjespridaren”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14070&pos=473. Läst 6 maj 2016. 
  31. ^ 'Tokan' på Lilla Teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. 25 februari 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-02-25/54/12. Läst 22 augusti 2015. 
  32. ^ Ebbe Linde (24 mars 1962). ”Uppsala stadsteater: Dekoren bäst i 'Hjälten'”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-03-24/81/12. Läst 27 maj 2018. 
  33. ^ ”Mitt bedårande jag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14081&pos=486. Läst 6 maj 2016. 
  34. ^ Sven Barthel (7 januari 1967). ”Skiljas på amerikanska”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/tidning/1967-01-07/5/10. Läst 5 augusti 2017. 
  35. ^ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016. 
  36. ^ Leif Zern (3 oktober 1969). ”'Plaza Svit' på Vasan: Gott spel – platt pjäs”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-10-03/268/20. Läst 22 augusti 2015. 
  37. ^ Bengt Jahnsson (30 september http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016. 

Webbkällor

Tryckta källor

Vidare läsning

  • Björnstrand, Gunnar (1964). ”Samtal med Gunnar Björnstrand”. Chaplin 1964: 1,: sid. 28-29 : ill.. 0045-6349. 0045-6349.  10256278

Externa länkar