Engelska kanalen

För kanalprojektet i Luleälven, se Engelska kanalen (Sverige).
Engelska kanalen sedd från satellit.
Karta från 1930.

Engelska kanalen (engelska: English Channel; franska: Ia Manche, "Ärmen") är det sund som skiljer England från Frankrike och Atlanten från Nordsjön. Kanalen är som smalast i Doverkanalen, det vill säga mellan Dover och Calais där den är endast 34 km bred. Där den är som bredast är den 240 km. De största kanalöarna är Jersey, Guernsey, Alderney och Sark. Idén att bygga en tunnel under engelska kanalen härstammar från en ide av fransmannen Mathiue cirka år 1800. Ett direkt förslag för en kanal framställdes till Kejsar Napoleon III 1867 då ett fransk-engelsk konsortium lade fram en sådan plan. Napoleon III tillsatte en internationell kommitté för att undersöka möjligheterna till en kanal. Kommitténs arbete blev avbrutet av fransk-tyska kriget.[1]

Geologisk historik

Engelska kanalen skapades för mellan 200 000 och 450 000 år sedan då två gigantiska flodvågor i två omgångar skar av Storbritannien från resten av Europa.[2] När Storbritannien fortfarande var en del av det europeiska fastlandet fanns en stor insjö norr om engelska kanalen, i dagens södra Nordsjön, som fick sitt vatten från Rhen, Themsen och smältvatten från glaciärer. I norr dämdes denna sjö upp av glaciärer och i söder av en kalkstensrygg kallad Weald-Artois. När glaciärerna smälte höjdes vattennivån i sjön och till slut, runt 425 000 år sedan, bröt vattnet igenom det mjuka kalkstensberget. Dessa enorma vattenmassor skar snabbt en djup fåra som skapade Engelska kanalens första stadium.[2] I och med detta ändrade de båda floderna Themsen och Rhen sina flöden och tog nya vägar ut i engelska kanalen. Under den senaste istiden skedde ett liknande förlopp och en andra flodvåg, större än den första, grävde en ännu djupare fåra vilket ökade flödet och resulterade i vad som idag är engelska kanalen.[2] Tidigare har man trott att Engelska kanalen bildades under lång tid genom normal erosion.

Historia

Flyghistoria

Louis Blériot strax efter landningen 1909.

Jean-Pierre Blanchard och John Jeffries flög 7 januari 1785 i en luftballong över Engelska kanalen.

Louis Blériot flög 25 juli 1909 i ett egenkonstruerat flygplan över Engelska kanalen, från Les Baraques nära Calais i Frankrike till en äng vid Dover Castle i Dover, England. Han blev på så sätt den förste som flög mellan Frankrike och England. Flygturen påbörjades klockan 04.41 och tog 43 minuter och Blériot vann därmed det pris på 1 000 pund som den engelska dagstidningen Daily Mail hade utlyst till den förste som lyckades flyga över Engelska kanalen.

Harriet Quimby blev den 16 april 1912 den första kvinnan som flög över kanalen, från Dover till Hardelot söder om Calais. Bedriften blev dock inte särskilt uppmärksammad, för samtidigt som hennes plan, för övrigt konstruerat av Blériot, arbetade sig över kanalen, exploderade en annan nyhet från ett annat hav över hela världen. RMS Titanic, det dittills största och förmodat säkraste passagerarfartyget hade kolliderat med ett isberg och gått till botten i Atlanten. Quimbys bedrift hamnade helt i skuggan av denna nyhet.

Militärhistoria

Engelska kanalen utgör även ett militärt skydd för de brittiska öarna; endast två gånger har en fiendearmé lyckats ta sig över; 55 f.Kr. och 1066.källa behövs] De stora misslyckandena tillskrivs Filip II av Spanien 1588, Napoleon I 1805 och Adolf Hitler 1940. Dock borde det enda hindret under antiken ha varit det svåra vädretkälla behövs], men tack vare kanalen och en mäktig flotta har det moderna England (grundat av Vilhelm Erövraren på 1000-talet) kunnat stå emot i samtliga krig. Känd är Operation Overlord, de allierades invasion av Frankrike under andra världskriget som riktades över kanalen, från England.

Kanalsimning

En särskild utmaning är uppgiften att korsa Engelska kanalen simmande. Den första som lyckades med bedriften var Matthew Webb som från den 24 till den 25 augusti 1875 simmade från Dover till Cap Gris-Nez på den franska sidan. Han behövde 21 timmar och 45 minuter för sträckan.[3]

Den första kvinnan och den femte personen efter Webb som klarade sträckan blev 1926 Gertrude Ederle från USA. Hon simmade åt andra hållet från Cap Gris-Nez till Kingsdown och var efter 14 timmar och 31 minuter framme.[4]

Nutid

Det finns flera färjebolag som korsar Engelska kanalen, men numera kan man även ta sig under kanalen genom kanaltunneln med Eurostar, tåget som går mellan London och Paris.

Referenser

  1. ^ ”54 (Teknisk Tidskrift / 1930. Väg- och vattenbyggnadskonst)”. runeberg.org. http://runeberg.org/tektid/1930v/0056.html. Läst 22 maj 2019. 
  2. ^ [a b c] Schiermeier, Quirin (2007-07-18). ”The megaflood that made Britain an island” (på en). Nature. 10.1038/news070716-11. http://www.nature.com/articles/news070716-11. Läst 23 maj 2019. 
  3. ^ Lambie, James (2010). ”Captain Webb´s Channel Trip”. The Story of Your Life: A History of the Sporting Life Newspaper. Troubador Publishing Ltd. sid. 172-176 
  4. ^ Severo, Richard (1 december 2003). ”Gertrude Ederle, the First Woman to Swim Across the English Channel, Dies at 98”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2003/12/01/sports/gertrude-ederle-the-first-woman-to-swim-across-the-english-channel-dies-at-98.html. Läst 8 oktober 2016. 

Externa länkar