Challenger (rymdfärja)

För andra betydelser, se Challenger.
Challenger
OV-099
Challenger (rymdfärja)
Challenger skjuts upp på dess första uppdrag, STS-6.
OV-beteckningOV-099
LandUSA
Kontraktstilldelning1 januari 1979
Namngiven efter
StatusExploderade
28 januari 1986
Första flygningSTS-6
4–9 april 1983
Sista flygningSTS-51-L
28 januari 1986
Antal uppdrag10
Tid i rymden62 dagar 07:56:22[1]
Antal genomförda omloppsvarv995
Tillryggalagd sträcka41 527 414 km
Satelliter utplacerade10

Challenger (OV-99) var den andra av den amerikanska rymdflygstyrelsen Nasas rymdfärjor som togs i bruk, efter Columbia. Dess jungfruresa skedde den 4 april 1983. Challenger hann göra nio uppdrag innan den exploderade under uppskjutningen den 28 januari 1986.

Den uppkallades efter , som användes vid Challengerexpeditionen.

Uppdrag

Rökmolnet som Challenger lämnade efter sig vid olyckan.

Rymdfärjan Challenger utförde tio flygningar, tillbringade 62,41 dagar i rymden, gjorde 995 varv runt jorden och flög totalt 41 527 416 kilometer inklusive det sista uppdraget.

Olyckan

Huvudartikel: STS-51-L

Den 28 januari 1986 sköts rymdfärjan Challenger iväg för sin tionde rymdfärd. Uppdragets beteckning var STS-51-L, och omfattade diverse vetenskapliga experiment. Starten gick först enligt planerna, men 73,2 sekunder efter uppskjutning fylldes luftrummet ovanför Kennedy Space Center av vit rök. Challenger hade förstörts i en explosionsartad brand. Alla sju ombordvarande omkom. Åtminstone en del av besättningen överlevde branden och färjans sönderfall, men omkom när den förstärkta del av rymdfärjan som de befann sig i störtade i havet i över 300 kilometer i timmen.

Läraren Christa McAuliffe, en av de ombordvarande astronauterna, skulle blivit den första läraren i rymden, och många skolelever såg den direktsända uppskjutningen på TV.

En bild av den del av fastbränsleraketen som orsakade haveriet.

Alla uppskjutningar med rymdfärjor stoppades, och orsaken till olyckan utreddes av en panel som kom att kallas Rogers Commission Report. Man fann att en O-ring, en packning som skulle förhindra läckage av heta gaser under startfasen, inte varit tillräckligt elastisk på grund av kall väderlek. Dessa gaser brände hål i färjans externa bränsletank, varpå dess innehåll, 700 ton flytande syre och väte, antändes och förstörde rymdfärjan. Teknisk personal hade påpekat packningens tveksamma förmåga att hålla tätt i kallt väder, men ledningen, som var angelägen att starta, valde att bortse från invändningarna. Bland de 14 som satt i Rogers Commission Report kan nämnas fysikern och nobelpristagaren Richard Feynman, förste mannen på månen Neil Armstrong, första amerikanska kvinnan i rymden Sally K. Ride och testpiloten Chuck Yeager.

Efter olyckan diskuterade man att bygga om testfärjan Enterprise till en fullt fungerande rymdfärja, men man kom slutligen fram till att det skulle bli billigare att bygga en ny. Den nya färjan fick namnet Endeavour.

Sjutton år senare havererade även rymdfärjan Columbia.

Rymdfärdsuppdragen

FärdUppdragStartdatumLandningFärdens tid
1STS-64 april 19839 april 1983120:23:42
2STS-718 juni 198324 juni 1983146:23:59
3STS-830 augusti 19835 september 1983145:08:43
4STS-41-B3 februari 198411 februari 1984191:15:55
5STS-41-C6 april 198413 april 1984167:40:07
6STS-41-G5 oktober 198413 oktober 1984197:23:38
7STS-51-B29 april 19856 maj 1985168:08:46
8STS-51-F29 juli 19856 augusti 1985190:45:26
9STS-61-A30 oktober 19856 november 1985168:44:53
10STS-51-L28 januari 1986Haveri0:01:13
Uppdragsemblem för Challengers flygningar
Sts-6-patch.svg
Sts-7-patch.png
STS-8 patch.svg
Sts-41-b-patch.png
STS-41-C patch.png
STS-6
STS-7
STS-8
STS-41-B
STS-41-C
STS-41-G patch.png
Sts-51-b-patch.png
Sts-51-f-patch.png
STS-61-a-patch.png
STS-51-L.svg
STS-41-G
STS-51-B
STS-51-F
STS-61-A
STS-51-L

Referenser

  1. ^ Harwood, William (12 oktober 2009). ”STS-129/ISS-ULF3 Quick-Look Data” (på engelska). http://www.cbsnews.com/network/news/space/129/129quicklook2.pdf. Läst 30 november 2009. 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar